PRESSMEDDELANDE: "Pennan är mäktigare än svärdet"

Lördag 26 april 2014

De allra flesta av oss har nog läst eller hört uttrycket ”pennan är mäktigare än svärdet” tidigare. Med det menas att kommunikation och även administrativ makt är ett större och mer effektivt verktyg än våld, för även om vi våldet räds så är det de ord som kommuniceras till oss genom tal och skrift som vi verkligen tar till oss och som vi låter påverka oss på ett större plan.

Inom allt ifrån politik till vetenskaplig forskning har män och kvinnor världen runt haft pennan som sitt största verktyg och många har åstadkommit oerhörda resultat som ingen med ett svärd i hand kunnat jämföra sig med. Att pennan är mäktigare än svärdet är alltså ett uttryck som används i ett positivt syfte då man vill förstärka bilden av att våld inte löser någonting, samtidigt som man vill lyfta upp människans förmåga att påverka genom kommunikation. Uttrycket bör dock inte uteslutande ses som ett positivt sådant då den metaforiska pennan ofta faller i fel händer.

Vi syrianer (arameér) har under många århundraden genomlidit förtyck, förföljelse och förödelse. Trots att så många av oss har det tryggt här i Sverige så är det svårt att släppa det som har hänt oss i historien. Trots att 99 år nu har gått så är våra sår djupare än någonsin från det som vi kallar för svärdets år. Under svärdets år ägde ett folkmord på oss syrianer (arameér) och de andra kristna minoriteterna i det dåvarande osmanska riket rum samtidigt som omvärlden såg på. De flesta syrianer (arameér) har många gånger tagit del av historier som berättats vidare från släktingar och andra som överlevde folkmordet. Historierna är lika hemska varje gång vi hör de samtidigt som såren blir djupare och djupare för varje år som går. En sådan händelse får självklart aldrig glömmas av oss, men samtidigt vet man att såren från olika enorma tragedier har börjat läka för andra människor runt om i världen. Att det aldrig läker för oss kan till stor del ha att göra med att just pennan är mäktigare än svärdet.

Det har hänt hemska saker på denna jord i historien och otänkbara brott mott mänskliga rättigheter fortsätter att ske. Det är dock här pennan kommer in i bilden. Genom kommunikation och administrativ makt kan vi som människor fördöma samtidigt som stater aktivt agerar gentemot händelser som är oacceptabla. Sanktioner kan beordras, nationella demonstrationer mot rasism kan anordnas och hela världens blickar kan riktas mot ett land som agerar tvivelaktigt. Förintelsen ihågkommes och fördöms av alla och handelsavtal har gett EU fred genom diplomati. Pennan som skriver om Seyfo och allt som har med vårt folk att göra har inte givit det syrianska (arameiska) folket någon rättvisa, utan har tvärtom ofta fungerat genom att kränka våra mänskliga rättigheter.

Mycket har ändrats sedan 1915. Det som var kvar av osmanska riket är idag Turkiet, ett land som landsfadern Atatürk reformerade något enormt under sitt styre. Osmanska riket som hade varit kalifatet för alla världens muslimer blev det enligt lag sekulära Turkiet, det arabiska alfabetet byttes ut mot det latinska och massvis med andra ändringar ämnade att modernisera landet uträttades. Nationalismen fortsatte dock att frodas då man ändå från ungturkarnas folkmord 1915 och till idag har stora problem i landet med att erkänna andra folkgrupper och ge utrymme för deras identitet. Det syrianska (arameiska) folket är urinvånare i landet och som ett utrotningshotat folk utan stat så är det illa nog att Turkiet än idag stjäl vår mark och kränker oss genom att inte ge utrymme för vår identitet.

Nationalismens värsta sida visar sig dock i landets syn på folkmordet. Det rätta vore att ta ansvar och fördöma det som hände för 99 år sedan samtidigt som man gör allt i sin makt för att det syrianska (arameiska) folket ska ha det så bra som möjligt där alla mänskliga rättigheter säkerställs. Turkiet har istället valt att förneka folkmordet år efter år och istället för att försöka hjälpa oss att läka våra sår från förr så har vi fått se propaganda från staten mot oss och i skolböcker där de bland annat varnar sina medborgare för att lyssna på våra ”lögner”. Det har till och med gått så långt så att en turkisk minister direkt kränker vårt folks representanter i ett möte.

Erkännandet av seyfo är en utav de absolut viktigaste frågorna för det syrianska (arameiska) folket och därför vill vi i det Syrianska-Arameiska Ungdomsförbundet inför 100-års minnet nästa år att den syrianska (arameiska) folkgruppen och omvärlden lägger en särskild stor vikt för att vi ska äntligen ska få upprättelse. Redan nu på söndag så kommer en minnesstund att hållas i St Petrus & Paulus Syrisk-Ortodoxa Kyrka i Norsborg arrangerad av Syrianska Riksförbundet, Syrianska-Arameiska Ungdomsförbundet, Patriarkaliska Ställföreträdarskapet för Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Sverige, Syrisk-Ortodoxa Kyrkans Ungdomsförbund och Syrianska/Arameiska Akademikerförbundet.

Vi önskar att så många som möjligt närvarar för att hedra våra offer och minnas det som hände för 99 år sedan, för att sedan i ett helt år framåt tillsammans förbereda oss på 100-års minnet av folkmordet. Låt oss bevisa att vi genom kommunikation och administration kan åstadkomma något stort och få vår röst hörd, men låt oss framförallt hoppas på att våra sår äntligen kan få börja läka efter 99 år av orättvist lidande.

 

Syrianska-Arameiska Ungdomsförbundet